Bildningsuppdraget

I Verksamhetens målsättning

Det står i Folkets Bildningsförbunds (FBF) stadgar att dess ”syfte är att bland Finlands svenska befolkning genom partipolitiskt obunden bildningsverksamhet på demokratisk grund fostra socialt och kulturellt medvetna medborgare”. I en demokrati är en sådan fostran alltid viktig men vad den innebär varierar givetvis beroende på historisk situation och samhälleliga förhållanden. För tillfället koncentrerar sig FBF på följande dubbla uppgift:

1. Att erbjuda människor möjligheter till personlig bildning genom att ordna föreläsningar med varierande teman. I denna verksamhet upprätthåller FBF en medveten strävan att låta så många ämnesområden som möjligt korsbefrukta varandra.

I vårt specialiserade samhälle behandlar man ofta på ett vilseledande sätt existentiella, religiösa och moraliska frågor, politik och historia, personliga och offentliga angelägenheter, vetenskaplig kunskap och vardaglig förståelse, globala och lokala problem etc. som om de saknade beröringspunkter med varandra. Inte så sällan visar det sig nämligen att så kallad specialkunskap endast utgör aspekter på en och samma fråga. I den mån en bred bildning utgör ett redskap som kan hjälpa oss att på ett vettigt sätt behandla frågor som vi möter i våra liv kommer den alltså i bästa fall också att utgöra en resurs i våra ansträngningar att på ett sunt sätt förhålla oss till det så kallade expertsamhället. Och sådana resurser anser FBF att vi behöver i dag.

2. Att vårda demokratin i Finland och främja det finlandssvenska diskussionsklimatet genom att anordna seminarier på vilka angelägna samhällsfrågor behandlas ur olika perspektiv.

Mera specifikt är FBF: s strävan att skapa ett diskussionsforum där partipolitiska hänsyn läggs åt sidan. Diskussionen skall vara kritisk men saklig. Radikalitet och överraskande perspektiv skall ha sitt utrymme. Så kallad konservatism och det gamla bekanta skall på allvar övervägas. Det gamla bekanta kan ibland visa sig vara det mest radikala och överraskande. Inget skall avfärdas med skenbara argument eller tomma fraser. Om demokratin skall ha en framtid måste vi lyckas med att aktivera medborgarna i diskussioner om våra gemensamma angelägenheter. Demokratin är ingen självklarhet. Det är i själva verket den mest krävande av alla samhällsskick. Demokratin kräver vår ständiga omsorg och den är något vars innehåll och utformning varje generation på nytt måste ta ställning till. Utan en sådan omvårdnad är risken för olika former av degenerering alltid överhängande. Man kan säga att i den mån demokratin är något som har det allmänna bästa som målsättning så kräver den av alla och en var ett ansvarsfullt engagemang i en strävan att förverkliga samhälleliga ideal. En väsentlig del av denna strävan utgörs av ett deltagande i samtalen om våra gemensamma angelägenheter och FBF ser alltså som sin uppgift att vara med om att upprätthålla en sådan diskussion.

II En syn på bildning

De två ovan nämnda uppgifterna kan förstås inte klart skiljas åt. Att förstå t.ex. en politisk fråga kräver givetvis att man har ett begrepp om det politiska sammanhanget i vilken den uppstår. Men den kräver också en förståelse av t.ex. människans existentiella villkor. Uppgifterna bör alltså betraktas som betoningar av två sidor av en strävan att fördjupa vår förståelse av de frågor och problem vi möter i våra liv. Det är också i denna strävan till fördjupning som ett viktigt bildningsideal förverkligas.

Givetvis kan en sådan syn på bildningen bestridas. Det råder knappast någon enighet om vad bildning är. Tvärtom har saken debatterats så länge ordet funnits i omlopp. Frågan är om en sådan enighet är något att eftersträva. En negativ avgränsning kanske låter sig göras. Det är knappast många som vill hävda att en dator med världens samlade fakta lagrade i sitt minne skulle vara bildad. Vi vill inte heller säga att en människa med omfattande faktakunskaper automatiskt gör henne bildad. Man kan besitta kunskap utan att för den skull ha någon nämnvärd förmåga att förhålla sig, varken till sig själv, sina medmänniskor eller till sin omvärld på ett vettigt, för att inte tala om ett ansvarsfullt, sätt. Mot bakgrund av denna avgränsning kan vi artikulera konturerna av en syn på vad bildning är. Den handlar om att engagera sig i uppgiften att upprätthålla och fördjupa en ansvarsfull relation till det egna livet, medmänniskorna och samhället genom en levande beredskap att ta till sig, reflektera över och ärligt söka svar och lösningar på de frågor livet bär med sig. Kanske man kunde säga att bildning är odlingen av vår omsorg om och nyfikenhet på livet och dess mysterier.